Idag fick jag för mig att kolla igenom min blogg ända från starten i oktober år 2013. När jag kollade igenom inläggen under juni det här året var det inte mycket att scrolla igenom, och jag kände att det saknades ett tackinlägg; ett tack till läsåret i Paris. Dels för att liksom sluta cirkeln och dels för att jag är så jäkla tacksam över allt som haft med året att göra. Det är först nu jag inser hur mycket jag saknar ALLT så mycket – jag skulle kunna såga Göteborg och prisa Paris tusen gånger om. Syftet med det här inlägget är dock inte att klanka ned på vår lilla, och trots allt fina, stad, det kommer nog faktiskt i ett annat inlägg. Nu vill jag bara säga TACK till alla underbara människor, elever som lärare som parisare, som gjort året fantastiskt. TACK för att jag fått leva, plugga och till och med praktisera i PARIS i 10 hela månader. Jag har fått träffa så många nya människor och varit med om oerhört mycket; obehagliga människor och sjuka upplevelser, men även helt otroliga sådana. Jag blev precis färdig med en lång anteckning där jag försökt skriva ned allt som varit en del av mitt Parisår, människor jag träffat, specifika minnen och enkla vardagligheter. Det mesta är endast för mina egna samt mina närmstas ögon, men oavsett hur mycket jag berättar kommer man som utomstående aldrig förstå hur fantastiskt året faktiskt har varit. Det är obeskrivligt, och även detta blogginlägg blev ett misslyckande då jag trots mina lovord inte kan få fram mina exakta känslor kring detta. Jag kan väl åtminstone säga att minst 90, om inte 100, procent av SSP:arna gick in i en mer eller mindre djup depression efter att ha kommit hem – efter att ha lämnat Paris. Jag låter det tala för sig självt och säger återigen TACK till Paris och det bästa året i mitt liv.